Länge sen nu igen

Ja tiden flyger verkligen, känns som om dagarna bara rinner iväg, man går upp tar smärtstillade,kaffe och läser tidningen för att vakna till liv och invänta att morfinet ska börja verka så det går att röra på sig. När kroppen har blivit lite medgörlig och jag är inne på kaffekopp nr.tre och fyra så har det blivit eftermiddag.....bara så där mystiskt,måste kolla om hustomtarna djävlas med mig och vrider om visarna eller nåt.
Jag kan ju erkänna att bloggen kommit i skymundan delvis för att det hänt en del runtomkring sen har jag inte känt mig på topp vare sig mentalt eller fysiskt.
Dom positiva sakerna som hänt är att min mamma hittat en fästman, som dessutom verkar vara en gentleman och det kan hon vara värd efter mannen hon var gift med som var allt annat utom det, enda nackdelen är väl att barn och barnbarn kommer i sista hand men jag är van vid det.....
Mannen har ju fyllt år så nu är det bara ett år kvar till 40 , jag tror han är lite nojig över det men han hävdar att han absolut inte är i någon 40- års kris så ja ja den insikten dyker väl upp om ett tag kan jag tro.
Sedan har jag ju fått kontakt med en gammal klasskompis, vi har väl inte setts på säkert 25år, vi har "pratat" på fejjan ett bra tag nu men i helgen så träffades vi äntligen! Jag åkte hem till henne och vi drack kaffe och sen lite vin och pratade bort många timmar, så himla roligt när man hittar tillbaks till gamla vänner, nu är det två "bästisar"jag hittat igen, Mia och Catherine.
Nu har ju mitt andra barnbarn kommit till världen också, på onsdagen föra veckan kom Joeline till världen med kejsarsnitt och hon är verkligen jättevacker och jättelugn.
Tråkigt nog var jag så enfaldig att tro att jag inte skulle ställas utanför denna gång men det känns som att det kommer att bli likadant som när Wayne kom, ibland undrar jag över vad jag kämpat alla år för, när de ljuspunkter som dyker upp i sjuk och cellgiftsträsket tas ifrån en tappar man livslusten totalt!
Jag känner att det blir allt svårare att hålla energin uppe tyvärr,jag mår skit rent ut sagt! Bye bye tills nästa gång.....

Midsommarafton

Kikar in en snabbis för att önska Glad Midsommar !
Idag gör vi inte mycket, vi har tagit det lungt idag och för första gången på många år har vi inte åkt
iväg.
Sonen har precis startat grillen så idag blir det grillpremiär för sommaren, ganska sent jämfört med föregående år men bättre sent än aldrig sägs det ju.

Ha en fin kväll, det ska jag ha.

Utförsäkrad

Ja idag är första dagen på min utförsäkran och jag känner mig inte ett dugg friskare än igår!
Jag spyr på den här jävla politiken, bara ett spel för galleriet för att det ska se bättre ut i statistiken plus att det har kommit till för att komma åt dom jävlarna som fuskar till sig pengar.
Inte för att det är så många som regeringen trodde men dom fuskarna som fanns har ju förstört för alla som är sjuka!
Nu i måndags hade jag möte med Fk handläggaren och Af handläggaren för ett s.k överlämningssamtal, det ska bli intressant att se vad dom ska hitta på för jobb till mig med tanke på hur illa min kropp är, hon från Fk sa t.om till mig att när de här tre månaderna är över så ska jag söka sjukpension eftersom jag är så dålig, det var ju ganska överraskande måste jag säga!
Jag har ju blivit en aning bättre av de nya medicinerna men iom att det tog så lång tid innan jag fick min diagnos så har lederna hunnit blivit rätt förstörda, sen är det ju en kamp att få smärtstillande också, min nya husläkare vägrar att skriva ut den mängd jag behöver för att kunna vara lite aktiv så nu ska jag försöka hitta en ny läkare som kanske fattar det här med kronisk smärta.
Det är iaf tur att jag har nåt positivt att se fram emot, min andra lilla barnbarn som beräknas komma i juli, en liten tjej som ligger i magen och sparkar så min dotter håller på att bli galen, men det är inte långt kvar nu.
Rebecca har funderat hur det blir med Wayne när det är dags för BB men jag sade till henne att han kan vara här eftersom vi ändå inte kan åka iväg på semester eftersom jag är utförsäkrad och maken har ju semester så det borde inte vara nåt problem att ha honom här.
Nä nu är det dags att ta en liten trädgårdsrunda och pyssla om växterna lite!

Ha det bra tills nästa gång.

Äntligen sol

Idag är det sol, äntligen ska man väl säga och jag hoppas att fler soldagar är att vänta för min kropp mår så bra av sol och värme, jag är lite avis på dotterns syster som har flyttat till Malta med sin man och två barn.
Där nere så är det sommar året runt, när det är som kallast där så är det 20 grader,dom hyr en lägenhet med utsikt över havet bara ett par minuters promenad till stranden, det vore konstigt om man inte var avundsjuk.
Annars har det inte hänt så mycket här för min del iaf, äldsta sonen fick igår äntligen sitt moppekort efter mycket möda, han var ju tvungen att skriva om teorin eftersom han misslyckades första provet men igår lyckades han! Behöver jag säga att han var överlycklig!
Men vilka kostnader det är för ett moppekort!! Jag tror att totalt har det gått på ca. 5.000:-...helt horribelt, varenda sak kostar, synundersökning,körskola,foto,teoriprov ggr2 och såklart moppen, nu har han ju betalat lite själv av sina extrajobbspengar men det är svindyrt, tänk dom stackarna som inte har dessa pengar.
När Angelica tog sitt kort för 6 år sen då gick det totalt på ca. 2.000:- för kortet, ganska rejäl höjning av kostnaden, sedan fick hon en moppe av sin pappa i 15-års present, tyvärr så kunde hon inte använda den så mycket för han lät inte henne använda den hit utan den skulle bara användas i Järna där han bor, så det slutade med att han sålde den, bra present som inte får användas och inte fick hon något annat istället så i princip fick hon ingen present, bra pappa hon har...!
Den moppen som sonen har är iaf hans, får bara hoppas att den inte blir stulen eller nåt för i den här stan får man inte ha något ifred tyvärr,allt som inte sitter fast blir stulet, Södertälje i ett nötskal.

Clover virknål

Clover virknål

Skulle behöva ett par till av dessa, suveräna att virka med när inte händerna fungerar som dom ska,fast å andra sidan ligger kläder ännu högre på min måste ha lista med tanke på att jag nu gått ner 40 kg sedan februari förra året så är det tältvarning på alla kläder i garderoben.

Suck, svåra val här i livet.

Sjukt värre

Ja det har varit en ofrivillig bloggpaus på grund av sjukdom, senaste tiden har inte varit rolig.
Vi fick ju gjädjande nog vara barnvakt åt Wayne två helger på raken i början av februari eftersom Rebecca och Edwin skulle jobba,han var lite snorig första helgen och andra helgen var han lite dålig i magen så som småbarn i dagisåldern är normalt.
Men tyvärr så satte sig dom små bacillerna på mig som ett järngrepp och jag blev tokdålig, jag fick en förkylning som inte har börjat släppa förrän nu ochjag var magsjuk en vecka efter sista helgen han var här, jag avskyr varkligen att immunförsvaret inte fungerar p.g.a mina mediciner, nu får jag hålla tummarna att jag får vara frisk ett tag för jag pallar inte mer förkylningar nu!
Detta blev världens kortaste inlägg men klockan är som vanligt mitt i natten och jag håller på att somna vid tanbentbordet så nu säger jag godnatt.

Ha det bäst till nästa gång jag skriver!

"Förklaring"

Som jag skrev i förra inlägget så blev det besvikelse efter morfar och fru blivit "uppbokade", efter en del dryftande med äldsta dottern som också var besviken kom det ett inlägg från "huvudpersonerna"som återges här:   " Ja är man ute sen är det lätt att folk är uppbokade. Det är ingen undanflykt från oss. Ja vi sa att vi skulle komma om vi fick reda på det i god tid, 6 dagar innan är inte i god tid.
Vi har bokat in en elektriker som ska komma på lördag. Hade vi fått inbjudan några dagar tidigare så hade det ordnat sig. Trist att behöva läsa sådant här på Facebook"
Man tar sig för pannan, såklart är ju elekrikern viktigare än barnbarnen??
Frågan är ju också, är man sent ute när man pratar kalas på annandagjul och har det nu?
Att vara ute i god tid gällde vid det tillfället att tågbiljetter skulle bokas för Januari i förväg för att få billigare pris...
Jag finner inga ord just nu över hur människor är funtade....men i Wicca så är det så att det du ger får du tillbaks 3 ggr så mycket, det gäller både goda och onda gärningar.

Med detta sagt god natt!
Ha det bäst

Nytt år nya tag

Ja nu har både jul och nyår passerat, varit inaktiv här för med kylan så kommer mer värk som ett brev på posten.
Jag har ju sånt trasselmed att få smärtstillande sedan min husläkare gick i pension i augusti förra året, smärtmottagningen som i Huddinge kändes mest som ett gäng psykopater, ingen koll på medicinen som skulle ersätta mina värktabletter och när dom förnyade receptet och skrev fel dos så skyllde dom på mig, sista kontakten med dom var i oktober, jag som hade förhoppningar om bättre hjälp fick ju verkligen långnäsa men men kanske lika bra med tanke på deras obefintliga intresse.
Nu i helgen ska vi iaf ha lite kalas för Angelica som blev 20 i December och Mathias som fyllde 15 nu i Januari, helt otroligt vad åren rullar på, känns som igår dom var små bebisar!
I mitt hjärta kommer dom ju alltid vara små gullungar som jag  gissar att alla mödrar känner, man vill liksom inte ta in att dom växer ifrån en.
Mathias har ju växt ifrån mig bokstavligt talat med tanke på att han måste böja sig ner när han kommer och ger mig en godnattkram, fast han bara är 15 så är han stor och lång,nästan större än sin far, för att inte tala om skostorleken där bräcker han pappsen med hästlängder!
Tänkte på det nu när dom fyllt år hur lustigt det blev med åldersskillnaden mellan alla barnen, Lucas är ju 13 och yngst men sen så resten är 15, 20 och25 år , 5 år mellan varje, lite kul bara hur det blev.
Det blev en stor besvikelse också när vi bjöd in gästerna till kalaset, vi var ju hos min pappa med fru på annandagen och åt middag, kalaset kom ju på tal då och dom skulle ju såklart komma sades det..men...när datum var bestämt och alla inbjudna så blev svaret "vi är uppbokade, kan inte komma", kan ju säga att jag inte blev förvånad
men jag blev jäkligt besviken för barnens skull, tro mig det är inte första gången dom skiter i att gratta barnbarnen men nu har jag gett upp hoppet.
När barnen var mindre så fick jag alltid stå och trösta när dom inte kom på kalasen och jag förstår inte varför fixa huset ska gå före allt annat, dom kom ju inte ens på sitt barnbarnsbarns 1-års dag!
Den här gången sa jag till barnen iaf som det är, morfar och eva vill inte komma, för det är ju sanningen, jag ljuger inte längre för dom om varför morfar och co inte dyker upp, så himla tråkigt och ledsamt.
Mitt i det tråkiga så kommer det ju en del andra gäster så kalas blir det hur som helst!
Ja då var årets första inlägg skrivet! Jippi mig!
Hörs snart,LOVAR!

Ha det bäst och ta hand om dig!